Började väldigt trevligt, några öl och gott snack innan själva festen drog igång. Banditgänget satte sig på scenen efter ett tag och började signa senaste banditskivan som lyckats sålt guld.

Men för att vara Bandit var de ganska tysta av sig. Stod och snackade lite med Bollnäs-Martin och Peter som båda kom ihåg mig från den gång då jag och min goda vän Oscar sprang runt och filmade på bandit för kanske… måste vara tre år sedan, väldigt impad blev jag i alla fall.
Läs vidare »»

Pop och rocksångaren Klas Eriksson hade spelning på ett litet café i Stockholm. Han bjöd på en bra show, dock så var det rätt så stel publik.

Nere i källaren på ett trångt café på Södermalm spelade pop/rockartisten Klas Eriksson onsdagen 4 mars. Det var första gången han besökte Stockholm och Café String. Han bor vanliga fall i Malmö.
Den lilla lokalen på undervåningen på caféet fylldes med gitarrsolo från Klas och trumslag från tjejen vid trummorna. Tonerna ljöd högt i det lilla utrymmet med färgade väggar och golv.
Läs vidare »»

Tid & Plats: Debaser Medis, 22.01.2009
Rating:

Finska dödspopparna The Rasmus tar sig äntligen över Östersjön för att ägna oss, Stockholmarna tid och sjunga om brustna hjärtan och svarta rosor.

För drygt fyra år sedan stod gossarna på Klubben scen och spelade de hårda och mörka melodierna ur den dåvarande nysläppta skivan ”Hide From The Sun”. Denna underhållning ägde rum 2005, nu är grabbarna åter igen tillbaka med en ny låtsamling vid namn ”Black Roses”, denna gång tar konserten plats på Debaser Medis.
Läs vidare »»

BLACKSTONE CHERRY & THE ANSWER
Tid & Plats: Klubben, 21.11.2008 / Arrangör: Live Nation
Rating:

När det är som kallast ute kommer kvartetten Black Stone Cherry från den amerikanska delstaten Kentucky för att värma våra hjärtan och leverera sydstadsrocken i högsta grad.

Den lilla och trevliga Klubben, som förövrigt brukar vara fullt av unga beskådare, fylls långsamt denna gång med öldrickande föräldrar. Vad kan sitta bättre än en bärs och lite country denna ytterst trevliga fredagskväll? Kanske tycks det lite underligt att publiken är så ”gammal” eftersom själva bandmedlemmarna i huvudbandet är bara strax över 20 år gamla .
Läs vidare »»

Rating:
Mindre visuell visual kei får man leta efter, när Kagrra, denna regniga augustikväll kliver upp framför sin första riktiga Europaturnés första publik – men de lyckas ändå övertyga ganska bra.

Den förväntansfulla publikskara som på söndagskvällen släpps in framför Klubbens scen är kall, blöt och förvånansvärt liten. Den är inte heller så uppklädd som man skulle ha kunnat förvänta sig av en hord j-rockare. Hursomhelst kan de skrika, och det gör de när Kagrra, utan att föregås av förband kliver ut på den lilla scenen.
Läs vidare »»

Rating:
Att John Williams är en av giganterna inom filmmusikbranschen gör sig denna kväll påmint med eftertryck, då Kungliga Filharmonikerna under ledning av Arnie Roth framför musik från ett flertal av hans mest kända soundtrack. Kombinerat med Orvar Säfströms charmiga och humoristiska inlägg mellan styckena blir det en magisk kväll i sommarvarma Filadelfiakyrkan.

Även om John Williams med sina 45 Oscarsnomineringar men endast fem vinster är att betrakta som en enorm förlorare, råder det inga tvivel om att han är oerhört skicklig på att göra musik som framkallar bilder inom lyssnaren. Det var knappast någon i publiken som inte såg utomjordingar, dinosaurier eller åtminstone stjärnstrött mörker framför sig under konsertens gång. Ledmotiven är alla starka, och orkesterns prestation när de framför denna mäktiga musik matchar dem mycket väl.
Läs vidare »»

Rating:
Ölen flödar under Tyrols tak denna afton, och den mysigt inredda konsertlokalen är fylld av folk med baskrar och klöverprydda tröjor. Biljetterna har varit slutsålda i mer än en månad, och det är en förväntansfull skara som nu riktar sina näsor mot scenen.

Redan innan första förbandet, punkbandet Tysta Mari, hunnit upp på scenen har somliga fått så mycket öl i sig att de har svårt att sitta rakt. Stockholmsbaserade Tysta Mari spelar klassisk, trallvänlig punk som för vidare Ebba Gröns arv. De får publiken att vakna, och redan nu får säkerhetsvakterna upplösa kvällens första moshpit. Att publiken är laddad är det ingen tvekan om.
Läs vidare »»

Kaizers Orchestra på Debaser Medis

Debaser Medis / 27 mars 2008 / AEG Live
Kaizers Orchestra intar scenen och jublet stiger. Publiken gör sig redo för en hejdundrande konsert. Men något kommer av sig…

Kaizers inleder med två nya låtar, och jag måste säga att segare inledning har jag inte sett från Kaizers. Den där explosionen av ljud, show och intryck får vänta till tredje låten då publikfirande Delikatessen får publiken att tända till på riktigt. Personligen tycker jag att de inte borde ha börjat med en ny låt, utan en gammal godig som får igång konserten, och de borde Kaizers också ha tänkt på så erfarna som de är!
Läs vidare »»

Scen: Kajskjul 8, som vanligtvis bokas för 50+ arrangemang i stil med Galenskaparna.

Ingen ser när han står där, hans fumlande blick, trampandes på stället, sporadiskt sneglande upp mot den halvmeter långa scenen.

Om ett par sekunder vill alla vara Eric Berglunds bästa vän, nu är han osynlig. Publiken huttar med händerna mot scenen medan de jublar och skriker. Nästan alla i publiken är män. Längre bak står tjejer med dubbla ölglas och samtalar med varandra. Fotbollsfruarna.
Läs vidare »»

”Is This It”, tokhyllade debutskivan med The Strokes, hade verkligen allt en rockskiva ska ha, med tillhörande skinnjacka beklädda killar i runt-20-års åldern.

Efter den andra skivan kommit, och den tredje, var det fortfarande ingen som sågs som en värdig uppföljare till mästerverket. Tills förra året.
Gitarristen Albert Hammond Jr släppte soloplattan ”Yours To Keep” och där hade vi vad vi väntat på. Det var hos Albert de ljuva popmelodierna gömde sig. Jag kunde inte sluta lyssna.
Läs vidare »»

Vinnande konceptet för att till fullo vinna kritikerna och kreddmänniskornas hjärtan är att ”göra en Digitalism”. Börja med att göra tunga electroremixer på hajpade band som Daft Punk, Klaxons, Tiga och dylikt.

Gör om filerna till mp3 och skriv ”Digitalism remix” inom parantes efter titeln. Skicka anonymt tips om låten till bloggen fluokids. Bli vän med storheter som Justice, Soulwax och 2 Many DJ’s och se till att de spelar dem på live.
Bli sajnad på det kanske modernaste skivbolaget nu – som också är ett klädmärke – Kitsune.
Läs vidare »»

Efter flera timmars regn tänkte Gruff Rhys och hans medsångerska att det var bäst att ta på sig livvästar. Om man har hört Gruff Rhys musik – och bandet Super Furry Animals där han till vardags är sångare i - ser man detta som en normal gest.

På SFA senaste skivor har waelska och engelska samsats med utflykter i ljudlandskap med allehanda otraditionella instrument. Gruff Rhys, likt en vetenskapsman, vill visa det konstnärliga med musik och släppte tidigare i år sitt andra soloalbum, Candylion, där hälften av låtarna är på engelska och hälften waelska.
Läs vidare »»

Bakom bandet Maps står Northampton-bon James Chapman. Efter att ha lekt med syntar i ett halvår i sitt sovrum, ? reste han till Island och samarbetade med Sigur Rós-medlemmen Valgeir Sigurdson. Resultatet blev albumet ”We Can Create”.

James har fyra klockor på armarna. På tröjan står det ”Maniac”. Han har stått för årets mer moderna och utskickande skiva, som sammanfogar traditionell brittisk popmusik med drömsk isländsk shoegazingelectro. Det är det smartaste jag hört på länge. James Chapman är ett galet geni. Han är en brittisk Ben Gibbard under pseudonymen The Postal Service som flyttat till Island.
Läs vidare »»

Festival 2007: Damien Rice [Peace & Love]

28 Juni, Fantasiascenen
Damien Rice sitter ensam vid pianot när han inleder med “9 crimes”. Det är melankoliskt och känns lite tomt - Lisa Hannigan som utgör hälften av låten på skiva är inte närvarande. Hon slutade spela med Rice i Mars, lagom till hans förra sverigespelning.

De kvarvarande bandmedlemmarna droppar in och “9 Crimes” övergår till “Volcano”. Finstämt till en början men snart exploderar allt i ett gitarrmangel som fortsätter i “Me, my yoke and I”.
Läs vidare »»

Festival 2007: Laakso [Peace & Love]

28 Juni, Isis Betyg
Inomhusscenen Isis är fullsatt. Utanför väntar folk för att kanske, med lite tur, få komma in. Laakso drar igång med “Worst Case Scenario” och ljudet är halvtaskigt, vilket det fortsätter att vara till och från under den cirka halvtimme de spelar.

Undertecknad har velat se Laakso länge. Inte “Italy vs. Helsinki”-länge utan sedan lite efter debutplattan “I miss you, I’m pregnant”. Först var det ålder som stod i vägen och sen pengar och sen; skitsamma - inte intressant, jag vet. Under tiden som jag konstant missat dem live har de utvecklats stadigt framåt och blivit ett av Sveriges absolut bästa popband, och dessutom fått ett kommersiellt genombrott i och med senaste skivan “Mother, am I good looking?”.
Läs vidare »»

Affärerna, caféerna och allt annat utav värde öppnar inte förrän klockan elva en söndag i den lilla håla till kommun som heter Hultsfred.

Ändå kan kommunen stoltsera med hela tre festivaler; den mest välkända Hultsfredsfestivalen, Gates of metal och slutligen Rookiefestivalen som är en festival för osignad musik. I kommunen utspelar sig också Virserums musikdagar varje år, men det är just nu mest en parantes.
Läs vidare »»

RnB artisten Anthony David rockade på Södra Teatern (Mosebacke) måndagen den 13 november. Konserten började 22.00 och vilket drag det var!

När jag kom dit var det fullproppat med folk. Hela lokalen var fylld av Anthony David fans som diggade med i hans låtar.
Läs vidare »»

Soulartisten Paul M spelade den 21 oktober på det lyxiga hotellet Clarion. Festen startade igång klockan 20.00 med soul och RnB musik i baren. Paul M skulle ha börjat 21.00, men var en timme försenat oturligt nog.

Början av konserten var bra och Paul M fick publiken att komma igång med sin fina röst.
Efter ett tag blev hans långsamma soul lite tråkigt och sövande. Sådana sånger ville man inte höra när man skulle festa utan när man vill ha en lugn stund hemma. När man ska vila, plugga eller slappna av. Då passar Paul M:s musik perfekt.
Läs vidare »»

PATTI SMITH, Peace & Love 2006

Rösten är här!
Jag kan bara beskriva den här konserten med ett ord egentligen, och det är Unik.

Patti är nog den mest unika popsångerskan som finns. Inget och Ingen har fått stå ivägen för hennes väg, hennes regler. Publiken förväntar sig ett rockband, punkdräggel och urladdning.
Läs vidare »»

KRISTIAN ANTTILA, Peace & Love 2006

Någonting har hänt med Kristian Anttila.
När han sedan debutalbumet Natta De Mina 2003 varit den där söta popkillen med randig tröja och skräddarsydd skinnjacka har någonting hänt, bara sedan Hultsfredspelningen några veckor innan.

I rosa kofta och kort tråkhår ser han mer ut att vara en klen version av någon Linda Rosing skulle ha dejtat - och mindre som den där man tänker sig Kristian Anttila ska vara.
Läs vidare »»

« Tidigare artiklar