Massacre Records/ Sound Pollution
Release januari 2010
Rating:

Denna kvintetts musik för tankarna till episka fantasy tv-spel men inte enbart på grund av lyriken. Det är snarare utnyttjandet av keyboards kombinerat med det besynnerliga gitarrliret som får mig att undra ifall Konami har lånat ut några av sina musikproducenter.

Powermetal blandad med lite hederlig klassisk 80-tals metall och en hel orgie i gitarronani som skulle kunna imponera på Yngwie Malmsteen är ingredienserna till denna 11 spårs skapelse. Utöver detta bjuds det även på smittsamma melodier och perfekta sing-along partier som inbjuder för en spännande live-upplevlse.
Läs vidare »»

Massacre Records / Sound Pollution
Release februari 2010
Rating:

MERCYFUL FATE må vara insomnat för stunden men gitarristen Hank Sherman vägrar att bara sitta still och vänta på att en viss kung ska återhämta sig efter sina ryggproblem. Istället kontaktar han amerikanska FORBIDDEN och gensvaret blir en äckligt snyggt klingande thrashmetall platta.

MERCYFUL FATE kan gärna sova något år till när det levereras sådan här härlig thrash i dess frånvaro. Dansken Hank Sherman har här lyckats värva Craig Locicero och Mark Hernandez från FORBIDDEN men även Marc Grabowski från CORRUPTION.
Läs vidare »»

Massacre Records /Sound Pollution
Release januari 2010
Rating:

Lite goth, lite döds och lite synth är inget nytt på denna front men för att pigga upp lite så finns det faktiskt en gnutta thrash med i ljudbilden. Välsvarvat och intressant om än lite väl tryggt där låtarna lätt glider ihop i varandra.

Jag har aldrig varit ett stort CREMATORY fan men jag får allt erkänna att detta inte låter allt för pjåkigt. Growlen är väl inte av den bästa kalibern men stämningen infinner sig och det finns en hel del charm i tyskarnas (nummer på plattan) släpp. Jag ser ingen enorm utveckling från tiden jag såg dem live på Wacken Open Air utan det är tryggheten väg bandet vandrar.
Läs vidare »»

Massacre Records/ Sound Pollution Release: 26 februari 2010
Rating:

Efter ett ganska lugnt år där andra genres har fått chans att skina är det återigen dags för skivbolagen att börja spy ur sig halvtaskiga melodödsband igen. Catamenia lyckas däremot med konstycket att stundom låta helt okej fast förbaskat spretiga och originella.

Med rötterna i den melodiska dödsmetall som härstammar från Göteborg kopplat samman med den moderna touch som Stockholm bidragit med till en aningens gnutta hardcore och lite tyska RAGE influenser. Det är så jag vill beskriva denna unga (antal medlemmar) av (land) som stundom faktiskt får mig att höja lite på ögonbrynet men som för den mesta av tiden får mig att sucka.
Läs vidare »»

Blackheart Records/Sound Pollution
Release: 12 mars
Rating:

Att Joan Jett är en legend vars musik alltid kommer att överleva sekel efter sekel är inget att diskutera. Därför känns det bara lägligt att hon nu levererar en ny greatest hits skiva från sitt egna skivbolag Blackheart Records. En skiva som kan föra hennes musik vidare till 00-talet.

Jag är dock och kommer alltid att vara av den åsikten att samlingsskivor är den ultimata lösningen för att hitta nya band men helt värdelösa om man redan känner till en grupp. Dessa skivor brukar ju ändå alltid bara innehålla de stora klassikerna man hört otaliga gånger.
Läs vidare »»

SPV/Border - Release 2/2 2010
Rating:

Freedom Call, ett powermetal band med melodisk rock och pampiga mellansekvenser, levererar tillsammans med skivbolaget SPV sitt åttonde album som tycks ha en stark inriktning på att berätta historien om kung Ludwig II.

Samtliga medlemmar ser till att överaska med en gott och blandat påse av låtar med varierande känslospel och influenser som skiljer sig lite ifrån det tidigare albumet Dimensions. Albumet är något obalanserat vilket inte nödvändigtvis behöver uppfattas dåligt och i mitt fall gjorde det inte det, men det ger en stark kontrast i flödet av den annars polerade och tighta musiken.
Läs vidare »»

Release: Avalon/Border 1 februari 2010
Rating:

Andre Matos är ett powermetalband med power-/heavymetal influenser. Andre Matos är ledsångaren och skaparen av bandet, och  låter nästintill bisarrt lik Iron Maidens Bruce Dickinson. Så det kommer knappast som någon överraskning att Matos ansökt om att få vara Maidens ledsångare då  Dickinson avgick.

Kanske kommer det inte heller som någon överraskning att Andre Matos även hamnade på tredje plats i ansökningen. Det som Andre Matos inte har gemensamt med Dickinson är den kraftfulla rösten och samma tillgivenhet till musiken han skapar.
Läs vidare »»

Release datum: 28 oktober 2009
Traditionell black metall med starka vibbar av Immortal blandas med atmosfärisk och drömsk magi när denna Stockholmstrio levererar sinfjärde demo. Och det är svårt att inte ryckas med av detta välsvarvade hantverk som bjuder på allskönt mangel.

Aktiva sedan 1999 med diverse uppbrott har det då äntligen blivit dags för Burning Darkness att återförenas och med detta leverera en kommande klassiker till demo. Inledande “Nagelfar” med sina 6:27 minuter en hård knogmacka som direkt träffar en i skrevet och trots sin längd håller den hela tiden intresset uppe.
Läs vidare »»

GAIN Music Entertainment 2009
Rating:

Stjärnskottet Avatar har precis lyckats lyfta sig själva till högre nivåer och det nysläppta, självbetitlade alstret definierar verkligen konstellationens identitet på ett nyskapt och banbrytande sätt.

Det självbetitlade kompositionen ”Avatar” framhäver verkligen Göteborgskvintettens framgångar redan vid första spåret; ”Queen Of Blades” som samtidigt personligen utses till bästa spåret på hela skivan. Låten introducerar hela alstret på ett fängslande sätt och funkar även eminent som en låt man börjar en konsert med.
Läs vidare »»

Virgin Music 2009
Rating:

The 69 Eyes, pionjärer inom den gotiska rock-genren är tillbaka med sitt tionde studioalbum. En kreation som avslutar en era av goth n’ roll, där tidigare musikaliska inslag av gotisk rock blivit begravda under kraftfulla Marshall-förstärkare.

Det faktum att The 69 Eyes redan från starten för 20 år sedan var djupt inspirerade av de finska glamrockveteranerna Hanoi Rocks gör sig tydligt igenkänt på detta alster. Redan under introt på inledande ”Back In Blood” får jag en känsla av att ha blivit hastigt inkastad på Whisky A Go Go i Hollywood under ett sent 1980-tal.
Läs vidare »»

Nuclear Blast / Release november 2009
Rating:

Egyptologerna är tillbaka med kanske inte sitt vassaste album men klart bland de maffigaste. Ned i kryptorna bär det av ackompanjerat av brutalt mangel och growl som får den hårdaste gud att förvånat höja ett ögonbryn.

Neil Kernon kanske är en av de personer som ska ha störst kredit på denna platta då han som producent och mixare gjort detta släpp till en rejäl stenkrossare som utan problem kan riva pyramider. Och hur länge den amerikanska trion ska kunna hålla på sitt egyptiska tema vette fan men återigen blir vi lärda den gamla tusenåriga historia som omfattar de mystiska faraonernas land.
Läs vidare »»

Nuclear Blast / Release oktober 2009
Rating:

Om inte detta utses till en av årets käftsmällar på årsbästa-listorna då blir jag verkligen förvånad. För om inte detta är ett Hypocrisy i sitt essens då är jag banne mig inte hårdrockare!

Varför är det inga andra svenska melodiösa dödsmetallband som har följt i herr Tägtgren & Co fotspår? Här har vi kraft och brutalitet så att det rinner över samtidigt som det ligger så mycket själsfull melodi och känsla bakom riffen.
Läs vidare »»

Thunderstruck / Release 21 oktober 2009
Rating:

Gitarrvirtuosen Mattias IA Eklundh är återigen tillbaka med ett groovigt och funkigt album direkt från köket. Och svänger gör det utan problem.

Ibland undrar jag ifall Mattias ska klassas som ett galet geni eller en galenskapare med geniknölar för Freak Kitchens senaste släpp är lika konstigt som det är genialiskt. Det första som slår mig är det maffiga basljudet och jag älskar att det är så mycket fokus på detta stränginstrument.
Läs vidare »»

Candlelight Records / Release 2009
Rating:

Finland bästa band, enlig min åsikt, har i år släppt ännu ett melankoliskt och djupt album vid namn ”Across The Dark” och har nästan lyckats bättre med den plattan än med deras äldre skivor.

I stort sett är det egentligen ingenting att jämföra med ”Above The Weeping World” men det är oroligt att dessa skivor är så olika på sina sätt. Insomnium har lyckats fantastiskt med att behålla deras blytunga och ovanligt melodiska ljudbild men dock känns det som att det finns mer att lyssna på i ”Across The Dark” än i ”Above The Weeping World”.
Läs vidare »»

AFM Records / Release 16 oktober
Rating:

Att kunna skapa ett riktigt bra album med enkla medel har varit Brainstorms signum sedan starten. Och även om detta släpp är långt från det bästa bandet släppt så bjuder det ändå på god underhållning.

Jag har aldrig riktigt dyrkat Andy B Francks röst samtidigt som jag ändå inte har avskytt den. Han har en ganska snäll röst med riv i sig som passar Brainstorms modifierade powermetal. Eller power metal och power metal? Tyskarna har satsat ganska bra på att nischa in sig i en egen kategori där det blandas friskt med progressivt, symfoniskt och tysk power vilket blir klart kännbart på ”Memorial Roots”.
Läs vidare »»

Nuclear Blast / Release: oktober 2009
Rating:

Efter sju ganska välgjutna vax är det nu dags för det åttonde från dess österrikarna. Och med övermelodiösa refränger och ett rejält nedsteg från elakhetsskalan blir jag rejält kluven till det här.

Det är fortfarande ganska rått och vrålaren Helmuth låter lika förbannad som vanligt men det är något annat som känns totat fel. Det är som om all tidigare elakhet har fått på foten och flätats in i en mjuk trasa där det låter mer melodiöst än någonsin. Stundom gillar jag det samtidigt som något i mitt bakhuvud skriker att det här är fel, det här är INTE det Belphegor jag är van att se. Det känns nästan som, ve och fasa, ett försök att låta mera mainstreama!
Läs vidare »»

Dockyard 1 / Release 13 november
Rating:

Ett konceptalbum om Napoleons återkomst efter hans första exil till dess att han slutgiltigen besegras vid Waterloo. Ett historiskt kapitel jag själv faktiskt inte hört besjungas på denna nivå förut.

Jag har pluggat historia men måste erkänna att jag inte är allt för insatt på Napoleons bravader för att kunna avgöra ifall detta konceptalbum stämmer på fakta-planet. Men en sak är säker, detta skriker tysk powermetal med episka keyboardinslag och äckligt smittsamma refränger. Det är nästan så jag vill jämföra denna platta med ett film soundtrack.
Läs vidare »»

Nuclear Blast / Release september 2009
Rating:

Denna lilla bit plast är ett gammalt elakartat rykte som äntligen infriades när kultblackmetallgrabarna bestämde sig för att blidka fansen med ytterligare ett välsvarvat album.

Det känns nästan lite konstigt att faktiskt lyssna på ett nytt Immortal album när det för bara några år sedan var ett rykte som flög runt i metallkretsarna. Men här ligger då denna 40 minuters skapelse i min skivspelare och snurrar varv efter varv bara för att bekräfta samma sak; Immortal är tillbaka och har inte ändrats en ton sedan klassiker som ” Sons of Northern Darkness” och ”At The Heart Of Winter”!
Läs vidare »»

Spritual Beast / Universal
Release: 14 oktober 2009 (Japan)
Rating:

Allt från extrem metal scenen med benämningen ”melodisk” framför gör mig alltid en aningens misstänksam. Men Decadence lyckas få till sin melodic thrash metal utan att det känns vidare värst överdrivet med varken mjukhet och melodiöshet.

Snabbt och brutalt eller tungt och manglande, när Stockholmarna levererar då levereras det höger- och vänsterkrokar så det står härliga till. Med tre år på nacken sedan förra släpper (3rd Stage of Decay) är det verkligen dags för något nytt och Decadence fortsätter att leverera.
Läs vidare »»

Dockyard1 / Release: 25 september 2009
Rating:

Göteborgarnas tredje album sedan starten och visst går det framåt men oftast känns detta allt för tamt och spretigt för att verkligen höja mina ögonbryn.

Kanske är det jag som håller på att växa ifrån power metall genren eller så är det bara så att jag börjar bli allergisk mot allt för tama och kristallklara produktioner. Jake Steel levererar en riktigt snygg sångpresentation men precis som musiken känns det lite för intetsägande för att riktigt fastna.
Läs vidare »»

« Tidigare artiklar