AFM records / Release Mars 2010
Rating:

Progressiv powermetal av högklass som bokstavligt talat sätter mig i chocktillstånd! Endera stunden snabbt och pumpande med enorma symfoniarrangemang för att nästa sekund nästan gå helt akustiskt.

Vissa stunder vill jag bara gråta för att det är så vackert andra sitter jag som förstenad och låter hela själen ryckas med i dessa fantastiska stråkarrangemang. Jag älskar att bandet bara på sitt andra släpp har hittat en underbart och originellt sound de kan klassa som sitt egna.
Läs vidare »»

NoiseArt Records / Release April 2010
Rating:

Nej, det är inte gamla Steelwings utan dessa är ett par ungtuppar minus ett “s” i bandnamnet. Däremot är båda från Sverige och båda doftar NWOBHM eller är det kanske svensk heavy metal vi ska betitla det hela?

Ja det är verkligen förvirrande att ha två svenska band med så mycket likheter, speciellt som det äldre Steelwings faktiskt har haft ett återföreningsgigg. Men nu är det i alla fall en ung och hungrig kvartett som har släppt Lord Of The Wastelands och det hörs.
Läs vidare »»

Season of Mist / Release november 2009
Rating:

Rytmiskt mörker med avgrundsvrål från de djupaste norska skogarna uppblandas i en kakofoni av gitarrer, bas och död.

Urgehal är en grupp jag faktiskt inte hört talas om tidigare vilket bör sänka mina respekterade black metal kunskaper ett snäpp i fanatikernas ögon. Framförallt då deras tidigare diskografi inte är något man bara kan vifta bort med ett handsvep. Men kanske är det också till fansens stora glädje att dessa konstnärer ändå har lyckats hålla sig i bakgrunden för att kunna behålla sin undergroundstämpel.
Läs vidare »»

Psychout Records/Sound Pollution
Release 28/5 2010
Rating:

Hellacopters Nicke, Nick Royale, Andersson är tillbaka och tar åter igen scenen som ledsångare och gitarrist i det nystartade bandet ”Imperial State Electric”. På facebook ropar fansen av glädje åt att återigen få höra Nickes oansträngda, naturliga röst i en ny tappning.

Men går det verkligen att brygga rocken med popen under det moderna 2000-talet utan att det känns som en upprepning av de senaste decennierna?
Läs vidare »»

Metal Blade Records / Release April 2010
Rating:

Som ett konstverk över apokalypsen med tre skilda akter skapar Arma Gathas en underbar helhet. Dödsmetall med ett fläskigt sound som inleds lite stapplande men som växer desto längre in i skivan man färdas.

Nej, det finns egentligen inga akter på denna platta men med tre skilda punkter på plattan och hur dessa flätas samman blir det nästan som en föreställning uppdelad just i tre delar. Första delen sträcker sig fram till femte spåret ”The Damage Done” och håller en förbaskat snabb takt.
Läs vidare »»

AFM records / Release januari 2010
Rating:

Kan du inte sjunga kan du i vissa fall väga upp det med starkt låtmaterial. Och i vissa fall när du inte vet vad du spelar kan du blanda lite hej villt. Och det är precis det Orden Ogan har gjort med sin tredje fullängdare.

Först undrar jag om det är en Dragonforce kopia jag lyssnar på sedan smyger det sig in lite heavy metal, lite folkmusik, lite Blind Guardian och så för att krydda det lite extra hittar jag även en liten progressiv ådra. Det är som ett lagom förvirrande pussel där det för lyssnarens del kan vara svårt att få bitarna att falla på plats.
Läs vidare »»

Metal Blade Records / Release 25 maj 2010
Rating:

Detta är inte musik, det är en enorm och ogenomtränglig vägg av ljud. Det är som ett tåg som skenar emot mig och levererar en rakhöger mitt i solarplexus. Och på svajiga ben står jag bara där med ett leende på läpparna och njuter.

Detta är andra skivan från amerikanska ”Lightning Swords Of Death” och som lyssnare gäller det att inte bli lurad av bandets lite småfjantiga namn. Detta är så brutalt att man får hålla garden uppe om man vill undvika misshandel. Och jag kommer nog att nämna det här flera gånger i recensionen men detta är inte musik utan en kompakt vägg som knockar en redan vid den första halvminuten.
Läs vidare »»

ViciSolum Productions / Release April 2010
Rating:

Som en Nile kopia levererar svenskarna brutaldöds med avgrundsvrål och gitarrer som måste vara blodiga av allt riffande. Jag vill se detta som något unikt men när årsbästan inom genren redan är släppt är det svårt att visa barmhärtighet.

Hur jag än vrider och vänder på det här så kan jag inte få bort känslan av Nile. Tongångarna är likartade och trots att ”With Flesh Unbound” inte är en direkt kopia av ”Those Whome The Gods Detest” (Niles senaste skiva) är vibbarna detsamma. Riffen, melodierna och framförallt det helvetiskt mörka growlandet som får en att undra ifall det är den hornbeprydde själv som står bakom micken.
Läs vidare »»

Metal Blade Records / Release 27 April 2010
Rating:

Som ett konstverk över apokalypsen med tre skilda akter skapar Arma Gathas en underbar helhet. Dödsmetall med ett fläskigt sound som inleds lite stapplande men som växer desto längre in i skivan man färdas.

Nej, det finns egentligen inga akter på denna platta men med tre skilda punkter på plattan och hur dessa flätas samman blir det nästan som en föreställning uppdelad just i tre delar. Första delen sträcker sig fram till femte spåret ”The Damage Done” och håller en förbaskat snabb takt.
Läs vidare »»

AFM records / Release Februari 2010
Rating:

Som en mörk festival, som en stark återgång till ett äldre sound och med en skönt rockande känsla är ”The Mountain King” Jon Oliva tillbaka med sitt fjärde album. Savatage vibbarna finns självklart också där men framförallt är det atmosfären som har en tyngre och groovigare känsla.

Inte för att jag är allt för insatt i allt Jon Oliva har gjort de senaste åren men detta hans senaste album känns fräscht, härligt och har allt ett heavy metal album ska ha. Med detta hans fjärde album känns det äntligen som han börjar lämna Savatage-vibbarna bakom sig och ge sig in på obruten mark.
Läs vidare »»

Metal Blade Records / Release April 2010
Rating:

Detta band låter beskriva sin musik som en bisonoxe: stark, vild men samtidigt lugn. Till viss del håller jag med men detta känns snarare som ett evighetslångt och spretande idisslande.

Vissa stunder är det lite hardcore aktigt, ibland lite punkaktigt och vissa stunder snuddar det in på dödsmetall samtidigt som det finns en melodiös underton som är allt för påtaglig. Jag ser en styrka i riffen men problemet med denna sjuspårs skapelse är att bandet bjuder på ett allt för spretigt intryck.
Läs vidare »»

GMR Music / Release April 2010
Rating:

Thrash/black/punk på svenska är nog den mest korrekta beskrivningen vad gäller Zombiekrig och deras musik. Men att fler kockar skulle ge en sämre soppa är i detta fall helt motbevisat.

Efter ett intro med radioinspelningar och nyhetsuppläsning som pratar om ett extra hemskt utbrott av vinterkräksjukan sparkar musiken igång. Och jag har faktiskt svårt att avgöra i ifall det är black metal, thrash eller punk jag hör.
Läs vidare »»

Season Of Mist / Release november 2009
Rating:

Melodisk black metal med thrash metal inslag? Hur som haver så låter det för jäkligt bra! Och att dessa gossar inte hunnit släppa fler fulländare är tillräckligt för att chocka mig.

Jag vet verkligen inte vart jag ska börja förutom med att detta är kärlek från första stund. Riffen med sin sköna thrashstämpel stämningen i ren black metal anda, melodierna som ger svag gåshud och den härliga råa atmosfären ger intryck av ett band som inte bara hittat sitt eget sound utan som dessutom borde ha lirat tillsammans i ett decennium.
Läs vidare »»

Rupture Music/Season Of Mist / Release januari 2010
Rating:

“Blackmetall på franska måste låta helt för jävligt”. Det är nog ett av de vanligaste citaten jag har fått höra i hårdrocksbrancschen. Så därför var det väl helt enkelt upplagt för Otargos att motbevisa oss alla?

Förutom helt patetiska ” Four Facets Of The Tetragramaton Sinestre” som låter som en sekvens ur en riktigt horribelt dålig b-skräckis så låter detta riktigt bra. Atmosfäriska partier med inspiration från Immortal och Drudkh och med en hård betoning på andra vågens blackmetal kittlar headbangarmusklerna rejält.
Läs vidare »»

Season Of Mist / Release augusti 2009
Rating:

Melodisk metall från en ung finsk kvintett som inte bara smått smyger utanför standard ramarna utan som även levererar det hela med en stor dos vackert klingande sorg. Länge leve det finska vemodet!

Mina tankar glider iväg och fastnar på minnen av sorg, längtan, saknad och bitter glädje när den hypnotiska basen blandas upp med de själfulla gitarrslingorna. Musiken rinner vackert fram och berör varje del av hjärnan som hela tiden hittar något nytt att fästa intresset på. Det blir helt enkelt aldrig tråkigt utan bara väldigt sorgset och betänksamt. Med ett meditativt avbrott på min vardag trollbinds jag på en resa där jag drar mig inåt och begrundar det egna jaget.
Läs vidare »»

AFM/Candlelight Records / Release februari 2010
Rating:

Ett intro av mörka mekaniska ljud och en robotliknande röst som sakta mässar ramsor sänder små ilningar längs ryggraden. Sedan brakar den riktiga dödsmetallen igång och med sitt långsamma malande tempo kombinerad med tyngden av en slägga känns det långt ned i maggropen.

Jag tror att Fear Factory inte kunde ha hittat ett bättre namn för sin nya platta för om det är ett ord jag verkligen vill använda för att beskriva det här så är det mekaniskt. Musiken blandas upp med industriella tilltag och mixar så att det alltid finns en metallisk kyla över materialet.
Läs vidare »»

Massacre Records/ Sound Pollution
Release januari 2010
Rating:

Denna kvintetts musik för tankarna till episka fantasy tv-spel men inte enbart på grund av lyriken. Det är snarare utnyttjandet av keyboards kombinerat med det besynnerliga gitarrliret som får mig att undra ifall Konami har lånat ut några av sina musikproducenter.

Powermetal blandad med lite hederlig klassisk 80-tals metall och en hel orgie i gitarronani som skulle kunna imponera på Yngwie Malmsteen är ingredienserna till denna 11 spårs skapelse. Utöver detta bjuds det även på smittsamma melodier och perfekta sing-along partier som inbjuder för en spännande live-upplevlse.
Läs vidare »»

Massacre Records / Sound Pollution
Release februari 2010
Rating:

MERCYFUL FATE må vara insomnat för stunden men gitarristen Hank Sherman vägrar att bara sitta still och vänta på att en viss kung ska återhämta sig efter sina ryggproblem. Istället kontaktar han amerikanska FORBIDDEN och gensvaret blir en äckligt snyggt klingande thrashmetall platta.

MERCYFUL FATE kan gärna sova något år till när det levereras sådan här härlig thrash i dess frånvaro. Dansken Hank Sherman har här lyckats värva Craig Locicero och Mark Hernandez från FORBIDDEN men även Marc Grabowski från CORRUPTION.
Läs vidare »»

Massacre Records /Sound Pollution
Release januari 2010
Rating:

Lite goth, lite döds och lite synth är inget nytt på denna front men för att pigga upp lite så finns det faktiskt en gnutta thrash med i ljudbilden. Välsvarvat och intressant om än lite väl tryggt där låtarna lätt glider ihop i varandra.

Jag har aldrig varit ett stort CREMATORY fan men jag får allt erkänna att detta inte låter allt för pjåkigt. Growlen är väl inte av den bästa kalibern men stämningen infinner sig och det finns en hel del charm i tyskarnas (nummer på plattan) släpp. Jag ser ingen enorm utveckling från tiden jag såg dem live på Wacken Open Air utan det är tryggheten väg bandet vandrar.
Läs vidare »»

Massacre Records/ Sound Pollution Release: 26 februari 2010
Rating:

Efter ett ganska lugnt år där andra genres har fått chans att skina är det återigen dags för skivbolagen att börja spy ur sig halvtaskiga melodödsband igen. Catamenia lyckas däremot med konstycket att stundom låta helt okej fast förbaskat spretiga och originella.

Med rötterna i den melodiska dödsmetall som härstammar från Göteborg kopplat samman med den moderna touch som Stockholm bidragit med till en aningens gnutta hardcore och lite tyska RAGE influenser. Det är så jag vill beskriva denna unga (antal medlemmar) av (land) som stundom faktiskt får mig att höja lite på ögonbrynet men som för den mesta av tiden får mig att sucka.
Läs vidare »»

« Tidigare artiklar