Rating:

Det är väldigt svårt att släppa Slumdog Millionaire i ett fack. Att kalla det en feelgood-film vore att lura in Forrest-fans till en god runda mord och otäckheter.
Men att bunta ihop det med dess samtida dramer skulle ignorera de komiska delarna - samtidigt som att det knappast är en komedi på grund av dess kraftiga verklighetsanknytning, och stundtals skräckinjagande segment. Slumdog Millionaire är sannerligen väldigt egen.

Vi introduceras till Jamal Malik just som han sitter på polisstationen och återberättar sin livshistoria för den skeptiska polislöjtnanten. Vi tas igenom pojkens uppväxt i Mumbais slum till den slutgiltiga, sista frågan för 20 miljoner rupees. Och nog är det en dramatisk och stundtals ganska tragisk historia; som protagonisten själv uttrycker det, “Jag vaknar varje dag och önskar att jag inte visste svaret på den frågan”.
Läs vidare »»

Rating:

“Om någon försvinner häromkring, är de borta för alltid.”
Filmen tar oss tillbaka till Crystal Lake i den nya versionen av den klassiska skräckfilmen “Friday the 13th”.
Filmen är gjord av Michael Bay, Andrew Form och Brad Fuller, männen bakom skräckrysaren “The Texas Chainsaw Massacre”.

Clay Miller (Jared Padalecki) letar efter sin syster Whitney som försvann när hon var ute och campade för några veckor sedan tillsammans med sina kompisar. Clay får hjälp av Jenna som är på sin egna utflykt tillsammans med kompisar.
Läs vidare »»

Biopremiär 30 januari 2009
Rating:
Filmen som påminner om livet som 14 åring. Man testar att röka, gå på fester och börjar bli intresserad av killar/tjejer. Jenna går i skolan och får städa, laga mat, handla hemma pga. sin cancersjuka mamma.

Jenna och hennes mamma har bestämt att dom ska åka till Thailand när hennes mamma blir frisk men de slutar med att cancern sprider sig och dom får flytta hem till Jennas jobbiga mormor. Jenna börjar umgås med Ullis-knullis som hon kallas och börjar festa, hon går på en dejt med sin ”drömkille” Sakke men det slutar inte som hon tänk sig. I Jennas ficka ligger lappen som hon glömt bort, “Om du dör mamma, då tar jag livet av mig”.
Läs vidare »»

Biopremiär 2 januari 2009
Rating:

“The Spirit” är en serieboksfilm i ordets alla betydelser. Det är dramatiska poser och superskurkar som gäller - samt ett antal repliker som får en att rysa; halvt av instinktiv klyschkomik, halvt av rent välbehag. Men där klassiska scener, med färgglada dräkter och minst sagt intressanta specialeffekter förut stod i fokus, ser vi nu en fantastisk stil, mysiga detaljer och om något, klockrena repliker.

Jag kommer ihåg att jag såg Sin City sådär någon gång runt småtimmarna efter en kväll av ganska intensivt filmtittande. Det var ett misstag. Sin City var alldeles för mycket för att kunna intas vid det klockslaget. Men jag kommer starkt ihåg stilen, färgerna, och kanske mest av allt vad det gjorde för filmen som helhet.
Läs vidare »»

Biopremiär 5 december 2008
Rating:

Anne Hathaway har på senare tid verkligen uppmärksammats i och med hennes roll som Kym i Jonathan Demme’s senaste alster, som också är vinnaren av Filmfestivalens MITTFILM-pris. Undertecknad är imponerad av hennes och hela teamets insatser i en dramafilm som verkligen slår med dess verklighetstrogna karaktärer och intrikata scenario.

Det märks dock kvickt att Hathaway har erfarenhet inom såväl drama som komedi, då hon utan problem byter mellan scener som karaktäriseras av de båda genrerna respektive. I samma stil är de flesta av skådespelarna relativt okända namn inom genren, och inom långfilm rent generellt, då många tidigare arbetat med mest TV-serier och dokumentärer.
Läs vidare »»

Sony Pictures Releasing / På bio nu
Rating:

Okej alla Bond fans! Vi är många konservativa som tycker att 007 serien inte är vad den en gång var. Men om man ser lite på film i sig, så är QoS en jävligt grym actionfilm. Där man får bortse från de småsaker som gjorde Bond till, James Bond:

• Vi är alla lite förvirrade över att man nu har ”börjat om”. Efter Casino Royale som var den första i den ursprungliga serien.
• Och eftersom kalla kriget är över, ska vi inte längre hata ryssar. Där försvinner nr 1 och hans nato-kumpaner, MI6’s ärkefiende
Läs vidare »»

Rating:

Drygt tre månader har gått sedan dundersuccén Mamma Mia! The Movie hade premiär. Närmare två miljoner av den svenska befolkningen har sett filmen.

Över en tredje del av hela Norges befolkning har sett den. Numera är det en sing along version av filmen som gäller, som är en höjdare i sig. Publikhavet är på sitt gladaste humör och det sjungs för fulla muggar. Filmen i sig bjuder på en hel del musik och det resulterar helt enkelt i väldigt mycket sång.
Läs vidare »»

UIP / Biopremiär 11 juli 2008
Rating:

Äntligen kommer musikalen Mamma Mia! på film! Efter att ha spelats i 160 länder, på 8 olika språk har det gjorts en filmatisering. Under sommaren 2008 är det premiärer världen över. Nu är det Sveriges tur.

Med den grekiska kulturen som grund till filmen lyckas Mamma Mia! The Movie att skapa en varm och kärleksfull känsla genom hela filmen. En röd tråd följs, det är svårt att missa något och upplägget kunde inte ha varit bättre. Med härliga sångtoner når filmen höga höjder.
Läs vidare »»

Rating:
10 000 BC utspelar sig, såsom namnet antyder, långt innan kristendomen spred sig över världen. Det är en tid då mammutar ännu befolkar jorden och det antika Egypten fortfarande ligger i sina lindor.

Mitt i denna otämjda värld, högt upp i bergen, lever ett folk som livnär sig på att jaga mammutar. När deras bosättning en dag anfalls av okända män till häst som tillfångatar många av dem, ger sig den unge krigaren D’Leh (Steven Strait) ut i spetsen för en liten grupp tappra jägare för att försöka befria sina bröder och systrar.
Läs vidare »»

Med fyra statyetter blev No Country for Old Men Oscarsgalans stora vinnare. I fjol blev det diskussioner om huruvida The Departed förtjänade att utnämnas bästa film eller inte, men i år är det i mitt tycke solklart. No Country for Old Men är fantastisk.

Den klassiska Hollywood-dramaturgin är i upplösning. Filmerna från Los Angeles drömfabrik har de senaste åren blivit såväl längre som mer intrikata, vilket också har triggat en motreaktion i form av korta, intensiva och ganska enkla actionfilmer i stil med Cloverfield.
Läs vidare »»

Att likna Cloverfield vid en blandning av Godzilla och Blair Witch Project känns redan lite blasé, men det är onekligen en jämförelse som träffar mitt i prick. Monsterfilm har sällan känts så engagerande.

Mystiken kring Cloverfield har länge legat tät, och i viss mån känns det som att producenten J. J. Abrams själv har försökt upprätthålla den täta stämning som i så hög grad definierar hans succéserie Lost.
När filmen nu går upp på biograferna visar sig premisserna egentligen vara ganska enkla, men det hindrar inte den omvända hypen från att vara mer eller mindre befogad. Cloverfield är en bokstavligt talat omskakande upplevelse.
Läs vidare »»

Tonårsgraviditeter är väl generellt ett ganska ångestladdat ämne, men i händerna på den debuterande manusförfattaren Diablo Cody och en uppfriskande ungdomlig Jason Reitman blir det istället en perfekt grund att bygga årets härligaste feelgood-film på. I vinter äger Juno biodukarna.

Trots att hon själv påstår att det var ett noga överlagt beslut, verkar sextonåriga Juno (Ellen Page) ha hoppat i säng (eller snarare fåtölj…) med sin kompis Bleeker (Michael Cera) av ren tristess.
Ett par liter Sunny D-juice och tre graviditetstest senare står hon öga mot öga med det lilla plustecken som representerar den oönskade med otvivelaktiga konsekvensen av hennes leda: Juno är gravid.
Läs vidare »»

Den första Narnia-filmen var en besvikelse och Harry Potter-konceptet börjar kännas passé, men det hindrar inte Chris Weitz från att filmatisera ytterligare en hyllad fantasyserie för unga. Guldkompassen har många olyckliga brister gemensamt med sina syskon.

Philip Pullmans hyllade fantasytrilogi Den mörka materian har trollbundit hundratusentals ungdomar över hela världen och har sammanlagt sålts i över 14 miljoner exemplar. Det är en på många sätt betydligt mer vuxen serie böcker än framför allt Harry Potter och jag har personligen väldigt goda associationer med Guldkompassen. Böckerna vågar ta upp en del kontroversiella teman och för att i första hand vara riktad till ungdomar är berättelsen förvånansvärt tung. Därmed har filmen också väldigt goda förutsättningar, men tyvärr kan jag meddela att den inte riktigt lever upp till all sin potential.
Läs vidare »»

Rating:
Ett engelskt nationalepos om nordiska vikingar i animerad skepnad, signerat Neil Gaiman och Robert Zemeckis, kan det vara något? Beowulf är lika elegant som en sejdel med mjöd.

Berättelsen om Beowulf och Grendel hör till de fornengelska kvädenas allra kändaste och lämpar sig över huvud taget väldigt väl för en filmatisering. Myten innehåller våld, sex och ond bråd död och när skådespelet placeras i ett kargt och snötäckt Danmark och hjälten dessutom är svensk kan väl succén här i Norden inte vara något annat än given? Det är onekligen väldigt roligt att höra Angelina Jolie prata fornnordiska (vissa fraser förstår man faktiskt), men i övrigt är skildringen av vikingatidens Norden ganska fördomsfull.
Läs vidare »»

Rating:

När den ökände revolvermannen och brottslingen Jesse James liv blir film i Andrew Dominiks regi är det inte i form av actionfylld western som man hade kunnat tro, utan som lågmält och långdraget relationsdrama. Bakom årets mest omständliga filmtitel döljer sig en liten pärla.

Jesse James har gått till historien som Vilda Västerns Robin Hood, och trots att det är högst diskutabelt att han skulle ha delat med sig av sina byten är det denna karaktär som oftast har skildrats i kulturen. Därför är det upplyftande att det i Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford inte är rånaren och skurken Jesse James som porträtteras, utan familjemedlemmen, auktoriteten och förebilden Jesse James.
Läs vidare »»

Rating:
Tack vare Spirited Away, Det Levande Slottet och Min granne Totoro är Hayao Miyazaki och Studio Ghibli inte längre okända namn i de svenska timmerstugorna. Det senaste glädjepillret från den japanska drömfabriken att nå Sverige är den 18 år gamla Kiki’s Delivery Service, och om möjligt är det ännu mysigare och oskyldigare än förut.

Vid det här laget har Studio Ghibli kallats för en japansk motsvarighet till Disney ett oräkneligt antal gånger, men personligen har jag aldrig riktigt förstått jämförelsen. Medan amerikanerna har standardiserat sina produktioner sedan länge och tycks ha tappat den kreativa gnistan fortsätter Miyazaki och hans hantlangare att skapa mästerverk efter mästerverk och lyckas ändå vidbehålla sin ödmjukhet.
Läs vidare »»

Rating:

Gudfadern och Maffiabröder i all ära, men korpulenta italienare är passé. Ridley Scott tar gangsterfilmerna till 2000-talet.

70-talets New York är en stad i förfall. Vietnam-kriget har avmoraliserat ett helt land och narkotikamissbruket håller stryptag om nationen.
På gatorna i Harlem, Bronx och New Jersey flockas heroinisterna och på poliskontoren verkar de korrumperade poliserna vara fler än de rena. I detta klimat frodas knarkindustrin, men interna stridigheter mellan de kriminella och brist på ordning leder till att pengarna oftast hamnar i polisernas fickor. Frank Lucas (Denzel Washington) har tröttnat.
Läs vidare »»

Rating:
Jigsaw är död, men hans testamente utlovar ännu mera blod. I den fjärde installationen av denna lika populära som makabra skräckföljetång knyts trådarna samman och pusselbitsmördarens intentioner klarnar. Saw IV är Saw som du aldrig har sett det förut. Typ.

Tycka vad man vill om den tortyrperversa subgenre som Saw har varit med och skapat, men det går faktiskt inte att förneka att det är en trend som till viss del definierar vår samtida filmhistorik. Många hävdar att det är rent våldsförhärligande obsceniteter, medan undertecknad (och förvånansvärt få andra) anser att just Saw är ett bra exempel på när våldet upphör att vara ett självändamål och istället utnyttjas i psykologisk experimentella syften.
Läs vidare »»

Rating:
Den amerikanska utrikespolitiken är ett hett filmämne just nu. Det har gått sex år sedan 11/9 och den ursprungliga chocken har hunnit lägga sig så till vida att den amerikanska kulturen i allmänhet och Hollywood i synnerhet nu kan ta steget från att bearbeta traumat till att faktiskt ifrågasätta det. Lejon och Lamm är ett pricksäkert, bitskt och inte minst intresseväckande inlägg i debatten om kriget mot terrorismen.

Robert Redford har inte regisserat en film på sju år, men när han nu åter sätter sig i regissörsstolen så är det med besked. Med en ständigt strålande Meryl Streep på sin ena sida och en Tom Cruise i högform på den andra tar han avstamp i dagens situation i Mellanöstern och levererar en av de mest nyanserade skildringar av modern krigsföring och politik som jag någonsin har sett. Utan att för den sakens skull bli vare sig långrandig eller snustorr.
Läs vidare »»

Rating:

”Heartbreak kid” sägs vara ”svenskan” Malin Åkermans genombrott i Hollywood, och trots en i övrigt dålig kritik i USA har Malin bara fått beröm. Men, jag hade mycket hellre sett henne i en roll där hon inte spelade helt skogstokig.

Filmen, som handlar om ungkarlen Eddie (Ben Stiller), är en romantisk komedi skapad av Farelly-bröderna som även gjorde ”Den där Mary”. Eddie inser att det är dags att gifta sig, och i ivern efter att göra det så snart som möjligt tar han första bästa – Lila (Malin Åkerman).
Läs vidare »»

« Tidigare artiklar