Det Los Angeles-baserade kvartetten Dommin är det nya stjärnskottet i den gotiska rock-katigorin. Deras mörka och känslofyllda alster vid namn ”Love Is Gone” släpps i februari 2010 och Plaskis får en pratstund med frontmannen Kristofer Dommin för att få reda på alla hjärtkrossade hemligheter bakom skivan.

Jag anländer till Warner Musics kontor i god tid och känner mig väldigt professionell och blir väl bemött av alla jag stöter på. Strax därefter får jag träffa frontmannen för att samtala om ”Love Is Gone”.

Hur har året sett ut för Dommin?

- Det har varit en hel del turnéer, berättar Kristofer.
- Sammanlagt blev det sex turnéer i år och det har varit jättekul men man blir så slut efter att ha varit ute på vägarna så länge. Vi har turnerat med Combi Christ, The Birthday Massacre och Lacuna Coil för att nämna några. Jag har träffat hundratals fans under alla dessa turnéer och väldigt många andra trevliga människor men jag kan säga att hade inte fansen varit så som de är skulle det vara en annan sak. Fansen är fantastiska. Så det har definitivt ett år av bara turnerande.

Berätta om fansen, på vilket sätt har de påverkat dig?

- Det är självklart att det är en nackdel att vara ett förband på en turné. Man är förväntansfull och vet inte om det kommer mycket folk eller inte och oftast brukar det vara så att folk kommer för att se huvudbandet, det måste du hålla med mig om. Men det har inte varit så för oss. Det har alltid varit proppfullt när vi har gått upp på scen. Och jag kan säga att det var ganska förvånande men också glädjande.

Jag trodde verkligen inte så många skulle gilla oss och vår musik med tanke på att vi är ganska nykomna i musikbranschen. Så man kan väl säga att fansen också påverkat mig. Jag brukar alltid träffa fans efter spelningar och det är alltid lika kul att höra vad de har att säga. Det vanligaste man får höra är väl att man gjorde ett grymt gig men det ovanligaste jag hört att folk kommer och säger att ens musik och texter definitivt har hjälpt en genom en skilsmässa till exempel. Sådana saker har jag uppskattat väldigt mycket.

Hur har arbetet med ”Love Is Gone” sett ut i generell omfattning?

- Jag kan ju berätta dessa vanliga saker man brukar säga om ett kommande skivsläpp och en nyproducerad skiva men en del av det innehåller också lite av vår bakgrund. Vi var ju egentligen ”upptäckta” av Dirty Icons Productions och det var liksom inte svårt att föra arbetet kring skivan, för man kände ju producenterna. Så halva skivan var inspelad 2007 och sången var i stort sett inspelad vid en tagning. Inga onödiga omtagningar gjordes, vi spelade in sången på ett svep liksom. Det underlättade en del, för sången är trots allt inte det svåraste men spelar en stor roll i samband med musiken.

Kort följdfråga: vad är det som döljer sig bakom musiken? Inspiration, band, idéer.

Kristofer tvekar en sekund angående frågan men berättar sedan;
- Den största inspirationen har självklart varit andra band, stora band som Depeche Mode, Type O Negative, Rammstein. Och självklart KISS och AC/DC, du vet, de allra självklaraste banden som har öppnat ens ögon för musik. Inspiration kring texter har varit varierande; relationer, självklart. ”Hotade” relationer, skilsmässor, förlorad kärlek och krossade hjärtan. Och det är vad våra texter handlar om, förlorad kärlek, känslor och relationer. Men det finns som sagt inget direkt ”tema” på hur texterna ska låta, för jag tycker det blir för inramat och begränsat.

Efter en kort paus fortsätter han:
- Musiken har det aldrig varit problem med. Som jag nämnde förut så har jag haft mina inspirationer, och utifrån det skriver man egen musik och gör det till någonting nytt, något banbrytande som får bandet att sticka ut ur mängden.

Medierna och fansen brukar jämföra Dommin med HIM, har jag hört. Vad tycker du själv om den frågan?
Kristofer såg ut som att han aldrig skulle ha fått den frågan förut men han svarar lugnt:

- Jag kan förstå att människor gör det för vi är i samma kategori. HIM’s musik handlar i stort sett om kärlek, det gör dock inte vår. Jag förstår också att folk kategoriserar oss tillsammans med HIM för att de tycker att vi låter lika, men jag själv tycker inte det. Alla band låter olika på sina egna sätt, om man inte är ett cover-band, men jag tycker inte Dommin ska bli framställda som nästa HIM. Vi är helt olika. Det kanske kommer att ta ett tag för alla att förstå.

Frontmannen ler lite hemligt och verkar vara nöjd med sitt svar. Tiden börjar rinna ut och jag hinner ställa en fråga till:

Hur ser du själv på musiken?

- Jag tycker faktiskt vi lyckas bra med det vi gör, svarar Kristofer.
- Det har jag alltid gjort, men jag tror faktiskt vi kommer att komma ganska lång i denhär långa resan med tanke på vilket försprång vi har haft genom åren. Det är inte alltid man lyckas få så många fans och lyssnare överhuvudtaget, speciellt inte när man bara hållit på i några år. Men några saker har jag alltid använt mig av och det är att jag har liksom skrivit musik till mig själv.
Det är viktigt att man gör sådan musik som man trivs att spela med i, att man gör det rätt och inte bryr sig om något annat. Man måste alltid vara helt ärlig mot sig själv och verkligen finna det man trivs med och verkligen brinner för. Det är de viktigaste ingredienserna i hur man lyckas med musiken.

Viktoria Popova

kommentera: