[Örebro Universitet / Forskning.se] Konsten att vara sig själv är ingen enmansshow. Vi är inte ensamma herrar över vårt liv utan det är en balansgång mellan individuell frihet och socialt tvång. “Vi är inte marionetter i andra människors eller kulturens och samhällets våld, men vi vill förstå och bli förstådda av människor runt oss”. Det säger Emma Engdahl, sociologiforskare vid Örebro universitet.

Vad innebär det att vara sig själv? Emma Engdahl förkastar idén att blicka inåt och hitta sitt sanna jag. Vi föds inte färdiga, utan vi skapas i gemenskapen med andra människor. Människans sociala natur gör att det är nödvändigt att göra saker tillsammans för att ömsesidigt bekräfta och erkänna varandra. Svaret finns alltså inte inom människor utan mellan människor.

- Vi förändras i mötet med andra människor. Människor runt oss gör oss medvetna om oss själva och påverkar vår syn på oss, säger Emma Engdahl, som har skrivit boken Konsten att vara sig själv.

Det leder till att vi i olika sällskap spelar olika roller. Vi glider in och ut genom olika roller hela tiden: mamma, dotter, kollega, vän, syster etcetera.

- Det är när vi leker med våra roller som vi i en genuin mening gör dem till våra egna. Vi kan lägga in vår egen säregenhet och subjektivitet. Det är först då som det individuella får fritt spelrum inom de socialt skapade ramarna.

När vi känner oss osäkra i våra roller får vi ofta det välmenta rådet att vara oss själva. Våra självbilder är inte alltid lätta att leva upp till, och när mycket står på spel krävs det att vi har övat och lagt ner hårt arbete, om vi ska kunna vara oss själva. Vi måste veta vem vi är och vem vi vill vara.

Dessutom måste vi känna till kulturella värderingar och samhälleliga normer och lagar. Vi måste helt enkelt känna oss säkra på oss själva och den situation vi befinner oss i för att släppa vår fasad och samtidigt utöva ett positivt inflytande över vår egna, andras, kulturen och samhällets utveckling.

- Hur ska man kunna vara sig själv när man vet allt det där, och det känns som om man måste spy och vill dö på samma gång? Vi bär på en rädsla att förlora kontrollen över oss själva inför andra. Rädslan att förlora ansiktet inför andra skrämmer i dag många av oss mer än döden. I vår kultur och typ av samhälle är det nämligen oss själva vi ser som samhällets heliga objekt. Det är självet som bör närmas med allvar och tillbörlig respekt. Självet är alltså den totempåle vi ständigt dansar i ring kring.

I vardagslivet har vi regler som i mångt och mycket styr hur vi beter oss mot varandra. Vi lär oss som små att inte fisa och rapa vid matbordet eller lägga på telefonluren i örat på någon utan att säga hejdå. Reglerna och koderna är förknippade med vår känsla för skam och de har vuxit fram under historiens gång.

Det som är nytt för vår tid är att vi är medvetna om att vi kan förändra oss. Vi lever i en tid och ett samhälle som ger fler än någonsin utrymme att lyckas med konsten att vara sig själva. Därmed ökar också risken för att misslyckas och känna sorg.

- Full koll är och förblir en illusion, men det behöver inte upplevas som en sorg att vi är sociala och historiska skulpturer. Det kan vändas och ses som befriande. Det innebär ju att vi inte nödvändigtvis behöver vara de vi är - att saker och ting kan hända, att livet kan vända, säger Emma Engdahl.

kommentera: