Tantogården 18/12 2008
Rating:

När Degradead beslutade sig för att kvällens show skulle bli den sista där deras första skiva lirades i sin helhet var det många fans som slöt upp. Att bandet sedan kom att visa upp hur mycket de har utvecklats till det tyngre blev en perfekt avslutning på året. Tyvärr imponerade inte förbanden lika mycket.

Inledande för kvällen är det ynglingarna i Preach som med en gladare version av In Flames-metal sparkar igång. Eller tja, sparkar och sparkar, det är egentligen bara sångaren och ena gitarristen som verkar tillräckligt säkra i sina roller för att våga röja totalt. Resten av bandet är ganska låsta i sina positioner och det märks att det är en del kvar innan detta kommer att gå som ett oljat kuggverk.

Men det känns inte som om bristen på engagemang ligger i att bandet är slappa utan att de helt enkelt inte är vana att spela på scen. Det är lite otight och man märker att det är ett ungt gäng men ändå så försöker de. Lite mer erfarenhet och det kommer förmodligen att släppa för kvintetten, dessutom ska sångaren ha ett stort plus för sitt charmiga improviserade mellansnack.

Imber däremot imponerar inte alls. Med en sångerska som inte ens känner sitt eget register blir det ansträngt och tillsist sätter jag mig längst bak i lokalen bara för att inte plåga öronen mer. Tonerna spricker och kan man inte waila ordentligt ska man inte heller använda det live. Förutom det så leverera bandet typiskt uttjatad tjej-bands rock i stil med Sister Sin (dock mycket sämre) och faller utan tvekan i dussinbands- kategorin. Framträdandet i sig är helt okej och bandet har i alla fall kemin men utöver det är nog detta inget som vi kommer att höra mer av i framtiden.

Som förhandsinformation hade jag fått reda på att Degradead precis spelat in en ny skiva och utvecklat ett tyngre sound så det var med hög förväntan jag inväntade bandets entré. Skulle bandets nya sound ha smittat av sig på deras framträdande? Skulle vi få höra några nya låtar? Skulle bandet ge lika mycket energi som senast jag såg dem?

Alla frågorna kan besvaras med ett ”Ja och lite därtill”. Det är mindre skönsång och mer distat än någonsin från gänget och jag kan inte annat än njuta av hur mycket bättre materialet från skivan ”Till death do us apart” låter. Allt som stuckigt mig i örat förut är som bortblåst och det låter helt enkelt kanon. Dessutom är det för en gångs skull under denna kväll snortight och rejält röj på scen. Ingen står still och vokalist Mikael Sehlin har växt enormt i sitt growlande och utnyttjande av stämbanden. Kvintetten betar av spellistan och när det kommer till de nyare alstren blir det ytligare en överraskning.
Soundet är nu mer old school orienterat och mer åt det renodlade döds/thrash metal hållet med kraftiga basgångar. Speciellt i nya ”VXR” och eftersom jag älskar fläskig musik med markant betonad bas kan jag inte låta bli att le och digga med. Samtidigt lyckas bandet ändå behålla sitt eget sound och sin integritet live vilket får mig att med intresse vänta in bandets skivsläpp nummer två. Snart i en butik nära dig…

http://www.preach.se
http://www.myspace.com/imberofficial
http://www.degradead.com

Text & foto:

Cecilia Wemgård

Metal på Tantogården den 29 mars EDIT: ber om ursäkt för tidigare ihopsmetning av texten...

kommentera: