Rating:

En hel del progressivt, en hel del rå heavy metal, lite sång ? la Kiske och ett sju satans röj. Det är vad Zero Illusions från Göteborg bjuder på då de intar Pub Anchor.

Dock har det haft den otacksamma uppgiften att få spela sist under denna kväll. Innan dess hann Glyder göra ett rutinerat om än tråkigt framträdande som ledde till att majoriteten av publiken lämnat baren strax efter.

Inför en minimal skara människor tog dock Zero Illusions och gav järnet och bjöd på ett härligt liveframträdande. Jag gillar bandets positiva attityd som skiner igenom hela tiden och får dem att prestera till max även om publiken är knapp. Bakom mig skymtar jag också två Glyder medlemmar som verkar gilla det de ser.

Göteborgarna brinner verkligen för sin musik och det finns en viss charm i att tre tröjor har fått sätta livet till för att fungera som banners.
Bandet öppnar starkt med My belief för att sedan gå över i falsett energiska Don’t be afraid. Denna låt stiftade jag för första gången bekantskap med när jag fick recensera bandets demo och vad som ska påpekas på en gång är att Björn Askings sång antingen är något du älskar eller hatar. Eftersom han ligger i de mest extrema falsettonerna och mest påminner om Michael Kiske kan det stundom bli lite enformigt att höra denna sång under ett helt set. Detta tar dock resterande bandmedlemmar och kontrar genom att flörta med så många andra genrers att helheten fortfarande blir väldigt intressant.

Am I too old blir beviset på att bandet inte bara kan lira live utan att de också kan leda en publik. Björn eggar publiken till att klappa händer och headbanga och visst lyckas han med det. Sedan beger han sig även ut i publiken vilket får mig att dra på smilgroparna.
Solot under låten blir dock lite halvdant. Under kvällen har också basen känts väldigt nedmixad men under femte låten, What Remains, är den tillbaka och får hela kroppen att vibrera. Bandet har under hela kvällen skiftat mellan lite dödsmetal, rock, progressivt, powermetal men när Like Yourself tar vid blir det ren heavy metal i galloptempo.

Som avslutning blir det en låt vid namn The moment I fear. Det är inget jag har hört tidigare men jag får erkänna att den är ganska intressant och ger mersmak. Innan bandet sedan kliver av scenen avslutar Björn med att skrika ut: - Tack, det är vi som är Zero Illusions!
Ja då, vi det här laget tvivlar vi inte på det!

Lite kul extra information:
Zero Illusions spelade kvällen därpå och lyckades dra en mycket större och mer aktiv publik. Detta ledde även till att de fått erbjudanden om att spela i Tyskland.

Line-up:
Björn Asking – sång
Janne Lüthje – gitarr
Tomas Reinerson – bas
André Holmqvist– trummor

www.zeroillusions.com
www.myspace.com/zeroillusions

Foto: Jakob Malmkvist

Cecilia Wemgård

kommentera: