RATT! Ett av 80-talets största, viktigaste och mest legendariska band från den glamkryddade L.A.-scenen! Samtidigt respekterades Ratt av dåtidens headbangers som ett “riktigt” hårdrocksband, på samma sätt som kollegerna i Mötley Crüe och W.A.S.P.

Efter att under flera år ha skänkt världen odödliga hårdrocksklassiker som “Round and Round” och “Lay It Down” valde sångaren Stephen Pearcy att lägga ner Ratt i början av 90-talet. Då bandet beslöt återuppta verksamheten utan honom några år senare uppstod en djup schism mellan parterna, som nu slutligen har läkts.

Det är alltså verkligen ett Ratt frontat av sin klassiske sångare Stephen Pearcy som SRF-publiken äntligen ska få se och höra - räkna med ett jubel och en stämning utan dess like!
Rekommenderad lyssning: “Out of the Cellar”, “Invasion of Your Privacy”, “Detonator”.

Flera nybokningar:

APOCALYPTICA (FIN)
Fyra klassiskt skolade cellister med enbart Metallica-covers på repertoaren! Sällan, eller aldrig har ett märkligare koncept skådats inom hårdrocken. Men finska Apocalyptica gjorde sensation då “Plays Metallica By Four Cellos” släpptes 1996, och till mångas förtjusning visade sig bandet mer än kapabelt att hålla sig kvar på toppen även när det egna materialet undan för undan trängde ut coverlåtarna på setlistor och album.
Gruppens två senaste plattor “Reflections” och “Apocalyptica”, nummer fyra och fem i ordningen, utgörs helt och hållet av egna kompositioner, och intresset från publiken har sannolikt aldrig varit större än nu. Apocalypticas nuvarande uppställning utgörs av tre cellister samt en trummis - du har garanterat aldrig hört eller sett något liknande! Men det visste du förstås, om du redan är ett fan…
Rekommenderad lyssning: “Cult”, “Reflections”, “Apocalyptica”.

SATYRICON (N)
Satyricon, som fullängdsdebuterade 1993 med “Dark Medieval Times”, hör till dom absoluta klassikerna inom den norska black metal-scenen. Bandet, vars kärna i studion består av frontmannen Satyr och trummisen Frost (en slipad musiker, flitigt anlitad av andra band så som 1349, Keep of Kalessin, Gorgoroth med flera), är ett slipat liveband som på ett föredömligt sätt varvar gamla publikfavoriter med nytt material. På tal om äldre favoriter blev Satyricon ett av dom allra första black metal-banden som gjorde en lite mer påkostad promovideo, till låten “Mother North” från skivan “Nemesis Divina”, vilken blev en riktig “hit” (i den mån en black metal-låt kunde kallas för hit 1996) bland fansen. En monumental, storslagen men samtidigt väldigt aggressiv låt som är och var väldigt signifikant för norsk black metal i allmänhet och Satyricon i synnerhet. Satyricon har utvecklats från skiva till skiva, men ändå behållt sitt eget sound och aldrig svikit sin huvudinriktning: black metal med en hög ambitionsnivå.
Rekommenderad lyssning: “The Shadowthrone”, “Nemesis Divina”, “Now, Diabolical”.

BLACK STONE CHERRY (US)
Black Stone Cherry är en kvartett unga grabbar från lilla Edmonton i mitten av det alkoholmässigt torrladga Kentucky. Vad göra istället, om inte lära sig lira och bilda ett band? Det var en sak som grabbarna definitivt gjorde rätt i. På sin själbetitlade debutplatta har de hittat en högst lyckad blandning av bluesbottnad sjuttiotalsinriktad hårdrock, stomp á la AC/DC och en modern touch. Sångaren Chris Robertson har en skönt mogen rivig röst som sätter den rätta sluttouchen på den redan skitiga musiken. De har, trots att de bara släppt en platta ännu, rykte om sig att vara ett enastående liveband som levererar till 100 %. Som de själva säger: “We’re a straight-ahead, in-your-face rock & roll band that tells the truth and sometimes stretches it beyond the imagination”.

SIR LORD BALTIMORE (US)
1971 skrev Mike Saunders i Creem Magazine “Sir Lord Baltimore seems to have pat down most all the best heavy metal tricks in the book”. Detta är den första gång termen “heavy metal” finns dokumenterad. När man hör bandets debutplatta “Kingdom Come” (1970) förstår man begreppets innebörd. Det råa, brutala gitarr- och basspelet, med John Garners energiska trumspel och inlevelsefulla sång som garnering är definitivt synonymt med heavy metal.
På den självbetitlade efterföljaren gick man in för ett lite annorlunda sound, dels med en större tyngd i låtar som “Woman Tamer” och “Ceasar LXXI”, men även mer varierat som i sviten “Man From Manhattan”. Efter dessa plattor försvann bandet och namnet var omgivet med en slags mystik. Detta ända tills plötsligt John Garner återfanns som sångare i gruppen The Lizards.
De gjorde en cover på Sir Lord Baltimores “Kingdom Come” och John märkte att det fortfarande fanns ett stort intresse för bandet. Så pass att John förra året släppte plattan “Sir Lord Baltimore III - Raw”, med nyinspelningar av låtar ämnade åt bandets tredje oinspelade album. Tyvärr har Johns gamla följeslagare antingen lagt instrumentet på hyllan eller gått en annan väg i livet, men han stod ju för 2/4 av bandets sound, så med en ny gitarrist och basist kommer han nu att återuppliva den gamla heavy metal-besten.
Bered er på att äntligen få höra låtar som “Pumped Up”, “Hellhound”, “Woman Tamer” och “Kingdom Come” live!

[Sweden Rock Festival]

kommentera: