No Country for Old Men 2008-02-29 Elias Kukkola Settervik

Med fyra statyetter blev No Country for Old Men Oscarsgalans stora vinnare. I fjol blev det diskussioner om huruvida The Departed förtjänade att utnämnas bästa film eller inte, men i år är det i mitt tycke solklart. No Country for Old Men är fantastisk.

Den klassiska Hollywood-dramaturgin är i upplösning. Filmerna från Los Angeles drömfabrik har de senaste åren blivit såväl längre som mer intrikata, vilket också har triggat en motreaktion i form av korta, intensiva och ganska enkla actionfilmer i stil med Cloverfield.

No Country for Old Men är ett tydligt exempel på en problematisering av gängse konfliktkonventioner, men lyckas samtidigt gå tillbaka till grundläggande idéer om hur spännande film bör fungera. Det är en ganska lång film, men för en gångs skull spelar det exakta antalet minuter absolut ingen roll. Man talar ofta om långsamma alternativt intensiva filmer, men det intressanta med No Country for Old Men är att den inte riktigt kan beskrivas i sådana termer.
Tempot är perfekt avvägt och dynamiken som uppstår till följd av detta gör filmen fullständigt omöjlig att förutsäga.
När endast fem minuter återstår har jag ingen aning om att filmen snart är slut, men när slutscenen väl kommer infinner sig en känsla av fullständig förståelse och insikt. Den allra sista repliken får håren på mina armar att resa sig, och jag är fullständigt övertygad om att bröderna Coen därmed har skapat det perfekta filmslutet.

Lika svårt är det att genrebestämma No Country for Old Men. Dess inramning föreslår thriller, men om man sätter sig i biosalongen och förväntar sig en riktig nagelbitare finns risken att man blir besviken. För lika nervigt som det kan bli i vissa scener, lika finstämt och nedtonat kan det bli i andra, inte minst mot filmens slut. Om Oscarvinnande Javier Bardems karaktär Anton Chigurh får representera de obehagliga och spänningsfyllda inslagen och Tommy Lee Jones pensionsfärdiga sheriff de mer reflekterande, så befinner sig Josh Brolins (inledningsvis) centrala karaktär Llewelyn Moss någonstans mittemellan. Dessa karaktärers öden är förstås tätt sammanvävda, men det går till slut kanske inte riktigt som man hade förväntat sig.
Utan att avslöja för mycket kan jag säga att Coen-bröderna följer en ganska traditionell mall för protagonist/antagonist/bikaraktärer, men att det vid första anblick kan verka annorlunda. När filmen väl är slut blir det uppenbart vem som är den egentliga huvudpersonen.

Det finns så mycket att säga om No Country for Old Men att en recension kan kännas taffligt otillräcklig. Men istället för att tjata om dess briljans tänker jag bara uppmana alla att göra sig själva en tjänst och gå på bio i helgen, istället för att se Melodifestivalens fjärde deltävling.
No Country for Old Men är modern film när den är som allra bäst, och om det är någonting som Hollywood kan behöva, så är det lite modernitet och förnyelse.

FAKTA
Originaltitel: No Country for Old Men
Regi: Joel Coen, Nathan Coen
Längd: 2 tim 2 min
Censur: 15 år
Sv. premiär: 29/2 2008
I rollerna:
Tommy Lee Jones
Josh Brolin
Javier Bardem
Woody Harrelson
m. fl.
Hemsida: video.movies.go.com/nocountryforoldmen

Trailer: www.apple.com/trailers/miramax/nocountryforoldmen/trailer

Elias Kukkola Settervik

North Country För att ta sig ur fattigdom tar Josey Aimes...

Closer “- She doesn’t want to be happy. - Everybody...

Alien 2003-11-12 Alla har vi väl sett Ridley Scotts gamla SF...

Elephant Independentfilmen Elephant är en av de filmer som visades på...

Zero Illusion – Prologue to Eternity Är ösig progressiv metal något som får hjärtat att ticka?...

kommentera: