Nyckeln till effektiv projektstyrning

Det är inte alla som känner till att startskottet för projektledningens historia i västvärlden var när Sovjetunionen vann den första etappen i rymdkapplöpningen mot USA genom att skicka upp den allra första satelliten i rymden. På det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon, och antagligen även i Vita Huset, blev man bestört. Pentagons svar blev att se över rutinerna för hur man arbetade med projekt och ta fram nya modeller för projektledning och styrning. Man ville framför allt undvika att tiden från beställning till slutförande blev alltför lång.

Apollo-programmet

Av flera anledningar, bl.a. tack vare sin nya modell för effektiv projektstyrning lyckades USA bli först med det avgörande steget i rymdkapplöpningen, nämligen att sätta människor på månen. Detta skedde den 20 juni 1969, och åtföljdes av ytterligare fem månlandningar fram till 1972. Under dessa gick sammanlagt tolv personer på månens yta, och de är de enda människor som satt sina fötter på en annan himlakropp.

Av stor betydelse för att komma först till månen var att man etablerade en struktur för att bryta ned arbetet i flera mindre delar, som utfördes av olika avdelningar, enheter eller personer. Denna metod kallas för Work Breakdown Structure, vilket förkortas WBS. Metoden är än idag mycket använd, inte bara inom rymdforskning.