Det finns för det allra mesta flera företag inom samma segment, som konkurrerar med varandra. Men det är sällan dessa företag är exakt lika: det är nästan alltid något som skiljer sig åt, ifråga om arbetssätt, produkt eller något annat. Att framgångsrikt sälja in sitt företag och deras tjänster handlar ofta att om lyfta fram de fördelaktiga skillnaderna. Det är inte alltid som detta ingår i en säljutbildning, det ligger kanske närmare hur jurister arbetar.

Mycket av en jurists arbete handlar om att med stöd i lagen argumentera för en sak, oftast för klientens sak, vare sig det rör sig om straffrätt eller om affärsjuridik. Det här är kunskaper som skulle komma till användning även på andra områden. Några av de saker som säljare skulle kunna lära sig att argumentera för vore då:

• Varför är tyskt vin bättre än franskt? (Eller vice versa.)
• Varför är Facebook bättre än något annat socialt nätverk att annonsera på?
• Varför är det bättre för kunden att betala en högre summa om man når ett visst mål, än att betala en lägre summa vare sig man når målet eller inte?
• Varför bör en kund anlita en reklambyrå, eller köpa kakor med QR-koder på?

Det handlar om att alltid hitta argument för varför den egna verksamheten är bättre än konkurrenternas, och varför kunderna bör anlita just ert företag. Som en del i säljträning bör det ingå att öva på det här, och att lära in svar på de motfrågor som definitivt kommer att uppstå. Att sälja är att ständigt utvecklas.

Det är inte alla som känner till att startskottet för projektledningens historia i västvärlden var när Sovjetunionen vann den första etappen i rymdkapplöpningen mot USA genom att skicka upp den allra första satelliten i rymden. På det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon, och antagligen även i Vita Huset, blev man bestört. Pentagons svar blev att se över rutinerna för hur man arbetade med projekt och ta fram nya modeller för projektledning och styrning. Man ville framför allt undvika att tiden från beställning till slutförande blev alltför lång.

Apollo-programmet

Av flera anledningar, bl.a. tack vare sin nya modell för effektiv projektstyrning lyckades USA bli först med det avgörande steget i rymdkapplöpningen, nämligen att sätta människor på månen. Detta skedde den 20 juni 1969, och åtföljdes av ytterligare fem månlandningar fram till 1972. Under dessa gick sammanlagt tolv personer på månens yta, och de är de enda människor som satt sina fötter på en annan himlakropp.

Av stor betydelse för att komma först till månen var att man etablerade en struktur för att bryta ned arbetet i flera mindre delar, som utfördes av olika avdelningar, enheter eller personer. Denna metod kallas för Work Breakdown Structure, vilket förkortas WBS. Metoden är än idag mycket använd, inte bara inom rymdforskning.